Vertikala städer: den hållbara planen för Liberlands självutnämnda mikronation

Stadsplanering i ett land som ännu inte finns kan vara en bra indikator på hur vår framtid kommer att se ut

Exempel på det vertikala stadsprojektet

RAW NYC-bild

Efter självutnämningen av Free Republic of Liberland 2015 föreslog ett arkitektkontor i New York (USA) innovativ och hållbar planering för området 7 km² mellan Kroatien och Serbien. Det fick namnet "stapelbara stadsdelar", det vill säga vertikala städer eller stapelbara stadsdelar.

Konceptet utformades först för Japan, ett land med en stor befolkning i ett område på endast 380 tusen km². Tanken var att skapa byggnader över en kilometer höga för att hysa hela befolkningen. Byggnaderna skulle ha bostads- och kommersiella våningar så att medborgarna kunde tillbringa månader utan att lämna byggnaderna.

För Liberland tänkte direktören för RAW-NYC Architects , Raya Ani, en mer ekologisk och hållbar version. I stället för att utforma en skyskrapa för alla människor att bo i, tänkte han på mindre byggnader, så att solljus kan nå varje gata.

Botten på varje plattform skulle täckas av en genetiskt modifierad version av alger - de behöver inte solljus för att växa, dessutom absorberar de energi som sedan kan omvandlas och användas för att förse byggnaderna. Staden skulle också ha vägar för cykling och promenader - inga bilar.

Cirka 400 000 personer undertecknade dokumentet online och sa att de skulle vilja vara medborgare i Liberland. Skaparen av denna mikronation (och självförklarade president), Vít Jedlička, sa att avsikten alltid var att göra detta territorium till ett grönt område. För att göra denna idé möjlig har designteamet även proffs från andra områden, till exempel ekonomer.

Raya Ani hävdar fortfarande att hon vet att hennes projekt är mycket ambitiöst, men tycker att hennes idéer kan användas i mindre skala, till exempel i en byggnad som använder algenergi. "Hur som helst, jag tror alltid på att titta på framtiden, eftersom det tar lång tid för den här typen av saker att bli vanligt. Vi förlorar så mycket på grund av klyftan mellan vad som kan göras och vad som faktiskt görs" , hon säger.


Källa: Grist

Original text